Manus Titel: Det var väl väldigt vad fort det gick! Man ser en vy av en stad, snabb inzoomning på en man som springer väldigt fort. Han löper förbi massa saker och slutligen in i ett hus, springer upp för en trappa. Han springer fram till en dörr väldigt stressad, klipp då han öppnar dörren. Han kommer in i rummet som är ett konferens rum där det sitter folk och har möte Robert: - Förlåt att jag är sen. Chefen: - Men Robert ditt möte är ju imorgon. klipp där det står "imorgon". nästan samma klipp då han precis ska öppna dörren, lika stressad som förrut Robert: - Förlåt att jag är sen. Chefen: - Men Robert ditt möte är ju först i eftermiddag. klipp där det står "i eftermiddag" samma klipp då han precis ska öppna dörren, lika stressad som förrut Robert: - Förlåt att jag är sen. Chefen: - Det gör inget. Vi skulle precis börja. Robert sätter sig ner, ställer ner sin portfölj medans chefen pratar Chefen: - Vår senaste marknadsundersökning visar att vår nyaste produkt inte är det minsta populär bland... I Roberts hjärna: - Fan, glömde ta på mig kalsonger. Pinsamt. Nej, det här mötet är för viktigt, jag måste koncentrera mig! Chefen: - Ja då tar vi av oss byxorna allihopa. Robert: - Helvete! Han springer ut från rummet. Han springer ut, fort, snabbt. I bakgrunden skyltar med texter: "100 m till grop","50 m till grop","Varning för grop","den som gräver en grop...","fall inte ner i gropen". Han ramlar ner i gropen. Det står en parkbänk bakom gropen där det sitter två gamla tanter. De tittar på honom när han faller i, men fortsätter sedan med sitt samtal som om ingenting hade hänt. Tant1: - I alla fall så förstår jag inte varför han sa nej på senaste bröllopet. Tant2: - Kanske berodde på att du råkade dränka hans klänning i bensin o sedan fimpa din cigarr på den så att den började brinna. Tant1: - ja, ja Tant2: - o du bara stog där o tittade medan han stog där helt hjälplös. Sen tappade han ena stortån. Tant1: - Var inte det där ditt bröllop. Tant2: - Mitt! Vilket då?! Tant1: - Det fjärde. Tant2: - Mitt fjärde hade jag sex med en man under min klänning samtidigt som jag sa ja till en annan Tant1: - Ja man var inte klok på den tiden. Tant2: - Det var i höstas. Klipp till då de båda tanterna är på väg in i ett hus Tant1: - Nu vet jag. Agregalsyra! Tant2: - Vadå Agregalsyra!? Tant1: - Ja jag vet väl inte!? De går in i huset, in i ett rum och sätter sig och fikar med två till tanter. En man kommer in genom dörren med en vikingahjälm på huvudet och ett svärd. Med svärdet hugger han ner en tant som sitter runt bordet. Inzoomning på övriga tanter. Dom är inte överraskade. En av dem släpar bort den döda. Tant3: - Jävla vikingar Tant2: - Har ni mycket problem med dom? Tant3: - Jo. Jävla parasiter. Klipp till en man bakom ett skrivbord. Attenborough: - Nej. Skulle inte tro det. Klipp till tanterna Tanter: - ååh, mr Attenborough! Klipp till mannen. Attenborough: - En parasit är faktiskt en varelse som lever på bekostnad av en annan varelse utan att den sistnämnde får ut något av det hela. Men, och det här är min poäng, vikingarna tar faktiskt ut era sopor varje gång dom dödar någon. Vad ni har här är ett symbiotiskt förhållande. Tant3: - Nåväl, jävla vikingar lever med mig i ett symbiotiskt förhållande. Dödade gamla fröken Andersson häromdan. Tant1: - Hörrni, varför tar vi inte och bygger ett enormt spindelnät som är kletigt och som vi använder för att fånga flugan...jag menar vikingen med. Tant3: - Ok. Så låt säga att du har den här symbiotiska vikingen liggandes på golvet fångad i spindelnätet. Vad skulle du göra då? Tant2: - Slå ihjäl honom! Tant3: - Heew, du är så våldsam Beata! Tant1: - Jag skulle gifta mig med honom. Det finns inget jag gillar mer än en vildsint fluga...jag menar viking. Tant3: - Tror du att att han skulle vara särskilt sugen på att gifta sig med dig när du har slagit ner honom och fångat honom i ett enormt spindelnät? Tant1: - Ja jag vet väl inte! klipp till vikingen som går iväg ute med soporna och slänger dom i en soptunna. Han går sedan vidare, lunkar fram. Han går in i ett hus, och upp för en trappa. Han går sedan in i ett rum och byter om till något stiligt, frack/kostym. Går ner för trappan igen och kommer in i ett kök där det står en tant. Tant: - God eftermiddag Herr Larsson, skulle ni kanske vilja ha en kopp te. Larsson: - God eftermiddag. (han tittar på téet) Nej tack det där téet ser lite för starkt ut för mig. Tant: - Kan ni inte prova lite i alla fall? Larsson: - Tja, okej då! Han tar en liten, liten klunk och faller död till marken. Tant: - Men hur är det fatt Herr Larsson, hallå. Klipp till en Mr Minit disk. En mycket tveksam man (Mr Sven) kommer upp bakom disken. Kollar åt höger och åt vänster. Byter ut en skylt som det står Mr Abhdul på mot en som det står Mr Sven på. Mr Sven: - Ja, vem var näst på tur? Kunden, Per, är ensam där. Han tittar sig tveksamt omkring och går sedan fram till kassan. Per: - Jag skulle vilja ha en kopia på min nyckel. Sträcker över en nyckel till Mr Sven. Mr Sven går bakom och drar igång sina instrument. Ett helvetiskt oväsen som inte låter bra. Efter en bra stund kommer Mr Sven tillbaks. Han har ena handen i en linda och blodstänk på förklädet. Han räcker över en illa tilltygad plåtbit till Per. Den är sönderklippt och böjd och nitar igenom och målad på. Per: - är du säker på att den här funkar? (kollar tveksamt på plåtbiten) Mr Sven: - Tja, du kan väl ta hem den och prova? Per: - okej Per går iväg. Mr Sven går in bakom skynket och byter om till Polisuniform. Han har haft en mick fastsatt på kroppen som han tar av sig. Han går ut på gatan och upp i en trappuppgång där Per står och försöker få upp en dörr med sin plåtbit. Polisen går in genom en dörr in till ett kök. Det är tanten med téets kök. En person har precis ramlat i en stor hög av döda människor efter att ha tagit en liten, liten klunk té. Polis: - Vad händer här då? Tant: - Nej men goddag konstapeln, skulle jag kunna få fresta med lite té? Polis: - Ja tack, varför inte. Lite socker Tant: - jaa Polis: - och lite mjölk Tant: - jaa Polis: - en bit kaka kanske Tant: - jag sätter på ugnen Han sätter sig vid ett bord och får en kopp té serverat. Polis: - Du det här téet ser lite starkt ut. Han tar en liten, liten klunk i alla fall och dör. Tekannan som står på bordet börjar springa iväg, ut genom dörren. Hoppar in genom ett fönster och fyller på massa tekoppar som står på ett bord, man ser den hoppa ut igenom, och enorma skrek hörs då folket inne i huset dör av téet. En störra tekanna kommer plötsligt fram och häller sitt té i den mindre kannan så den dör och lägger sig på rygg. Klipp till ett engelskt historia program. Man hör en berättar röst: - It was the time when teapots ruled the earth. It was a time of fear, death, destruction, Bilder då tekannor sprider skräck, man ser t.ex. en Europa karta där tekannor sprider ut sig i alla riktningar. - But then something happend. Man ser en jordglob med tekannor på då helt plötslig alla tekannor dör och välter över på rygg. Klipp till en arkeologisk utgrävning. De gräver upp skärvor från tékannor. En tékanna är ihoptejpad med frystejp. Svepning till en förälskat par, 1700-tals kläder. Romantisk klassisk musik. De går trånande hand i hand i en mustig, färgrik park. Plötsligt hörs ett enormt vrål följt av en enorm duns, där det låter som en hals slits av. Bakgrundsmusiken tystnar. Tjej: - Vad var det!? Man: - Det var nog inget. Han fortsätter pussa och krama på tjejen. Musiken går igång igen. Dom kommer fram till en liten bro som går över en uttorkad liten bäck. Precis när dom når toppen av bron hör man ett enormt vrål från en kille som springer från vänster rakt in i bron och tuppar av i bäcken. Paret lutar sig ut från bron över honom. Han ligger lite halvt ovanpå en annan kille utan huvud. Tjej: - Hur gick det!? Broman: - Va?! Jo, lite yr bara. Det kommer en till kille och springer rakt in i bron och däckar i bäcken bredvid dom andra. Han vaknar snart upp. Broman2: - Vad fan hände!? Broman: - Du kommer att känna dig yr ett tag men det går över. Kommer flera och kraschar rakt i bron. En gammal gentleman med pipa, en brandman, fåraherde, några bönder som kommer samtidigt. Till slut kommer en kille som dyker under bron och alltså klarar sig. Kameran följer efter honom. Sett litegrann ifrån fågelperspektiv på långt avstånd...mannen kommer springande över fälten. Han har helt otroligt bråttom. Kanske något klipp där man ser honom bakifrån, skakigt, Det går helt otroligt fort. Bråttom!!! Kanske klättarar lite också... Hetsig musik. Mannen som springer är utstyrd som en tjänare, 1700-tals sådan. Han kommer fram till ett spatserande par, en adelsman och hans fru, uppklädda på 1700-talssätt. Tjänare: - Herre, herre! Jag måste varna er! (riktig spännande ackord) om det går bra? Adelsman: - Nej, nej, nej. Fråga inte "om det går bra", Om ni tänker varna mig för någonting så gör det bara! Fråga inte först om lov. Ni får ta om det hela från början. Tjänare: - Va? Från början? Adelsman: - Ja, alltihopa. ser mannen återigen springa under bron över fälten osv Tjänare: Herre, Herre! Jag måste varna er (ackord)... är ni säker på att jag inte ska fråga om lov först? Adelsman: - Min gode man, det ligger i varningens natur att det du är på väg att berätta är av omedelbart intresse, och därför ska uttalas utan det minsta lilla avbrott. Tjänare: - Men tänk om ni var mitt inne i en intressant konversation med damen här, och min varning kanske inte var viktig alls. Adelsman: - Nå, är den viktig? Tjänare: - Jo den här gången råkar den vara det, men vad jag menar är att den skulle ha kunnat vara helt ointressant. Adelsman: - Ja, ni har rätt. Vi kanske skulle ha några slags tecken...Så här gör vi; Om varningen ni ska ge mig är mindre viktig än en diskussion om t.ex. vädret, så ska ni ha på er en lågt skuren kjol med mycket spets, en underbar liten - Tjänare: - Va, allt det där!? Adelsman: - Okej, okej. Väldigt viktigt - tumme i ert öra, ganska viktigt - långfingret och oviktigt - ert lillfinger. Ta om det från början igen. Tjänare: - Va? Från början? Adelsman: - Ja, alltihop. med tecknen! ska springa under bron som vanligt men krockar med bron, får hjälp av gentlemannen med pipa för att komma upp, springer under bron, över fälten... osv, men med tummen i örat hela tiden Tjänare: - Herre, herre, jag måste varna er (ackord) Adelsman: - Ursäkta, är det där ert ringfinger? Tjänare: - Nej, det är min tumme! Adelsman: - åh, okej. Jag tyckte det såg ut som ert ringfinger. Tjänare: - Nu har jag glömt vad det var jag skulle berätta för er! Adelsman: - Jag tror ni var på väg att varna mig för något. Tjänare: Ja, det vet jag men jag kan inte komma ihåg vad det var! Adelsman: - Var det viktigt? Tjänare: - Eftersom jag har min tumme i mitt öra så måste det ha varit det. Adelsman: - åh, vad tråkigt, du har ingen aning...? Tjänare: - Jo nu minns jag. Det är bara tre minuter kvar av den här filmen. Adelsman: - Herregud när fick ni reda på det! Tjänare: - För ungefär tre minuter sedan. Adelsman: - Fort! Säg skämtet! Tjänare: - Inte för att va - Abrupt slut. Sluttexterna börjar rulla Namn Tomas Larsson Erik Lindegren Björn Nilsved Tillbaka